Äntligen var det dax att ta upp skinkan ur saltet. Den har nu legat där i åtta veckor, troligtvis något längre än vad som behövs, men vi vill vara på den säkra sidan att köttet inte blir dåligt under torkningen. Det sägs att det är ingen fara att salta för lång tid för salthalten kommer regleras när skinkan torkar. Överskottssalt kommer pressas ut och hamna på ytan. Så hur såg det ut? Eller hur luktade det? Jo, mycket angenämt. Frisk köttdoft som hos en kötthandlare. Var dock lite orolig när jag steg in i Kockens matkällare för det luktade inte parfym... utan rutten ost. En av vårar ostar på lagring hade gått upp i förpackningen och spridit icke angenäm doft. Men som sagt allt var frid och fröjd när saltlådan öppnades.
Altt såg bra ut. Saltet måste ha varit fuktigt under saltningen då saltet bröts isär som torra kakor när skinka lyftes upp.
Sedan upp på vinden med skinkan där är det något svalt och inte allt för torrt. Här ska den nu hänga i sex månader... Vi kommer nog täcka köttet med ister och vitlök. Ett gammalt trick för att undvika att köttet blir för torrt på ytan.
Så allt bra med arslet. Nu funderar vi på vad som ska stoppas ner i saltlådan. Kanske en nötbit så vi kan göra bresaola.